Taggat Pottebo rockade sönder Valand

_IGP5478Med all sannolikhet håller Valand stängt för hållfasthetsmätningar resten av veckan. Något annat vore oansvarigt efter att klubben i onsdags fullkomligt rockats sönder av tungungmaskineriet från Rygatan – Pottebo Dynamite Band. För det var en spelsugen och taggad besättning som klev på scenen strax efter 18-tiden på kvällen. Rocklegenderas magnifika entré startade med Rock This Town, och gled vältajmat över i östra Mölndals egen nationalsång, ”Det var vi”, den hårtslående rocksagan om att växa upp i de hårda hoodsen runt Kvarnbyskolan.
Och som det fortsatte.
Anförda av en spelglad och uppenbart munter Patrik ”Bubben” Karlsson höll rockmanskapet god form genom Orbison-klassikern Pretty Woman. Efter det var det dags för ännu en vända i de klassiska Pottebomarkerna.
En ständigt leende Ulf ”Wöffe” Andersson gjorde ingen besviken och levererade en knivskarp tolkning av Charlie Parker, känsligt flankerad av ännu ett episkt gitarrsolo, signerat Nikke ”Sixx” Andersson.
Käklåset, det vill säga Pottebos klassiska rytmsektion, hade också en kväll som sent ska glömmas. Aldrig har basgångarna från Christer ”Fu” Höglund känts mer stabila. Aldrig har trumkompet från Thomas ”Malte” Johansson landat mer exakt på de nanosekunder som skiljer genuint äkta Pottebosväng från simpel bonnarock.
Och aldrig ville magin ta slut.
Den lyckliga skara publik som lyckats med konststycket att ta sig in på Valand fick vara med och skapa rockhistoria till sena kvällstimmen.
En känslig version av Lizzys The Boys Are Back In Town visade ett Pottebo som inte tänkte ta några fångar. Bröderna Anderssons gitarrstämmor skar med rakbladsegg ut den rockpastej som Thin Lizzy bara kunde drömma om.
”Jag svär att jag såg en tårögd Phil Lynott le där i sin himmel, skakad och rörd över pojkarna från Kikås tolkning”, suckade en hänförd åskådare bara minuter efter spelningen.
Men det var inte slut där.
Keep On Rockin in the Free World, blev en gitarrmanifestation utan motstycke, där Nikke “Sixx” Andersson lämnade namn som Hendrix, van Halen och Malmsteen ljusår bakom sig.
Knivhuggarrock lade en bombmatta av sväng, ett fundament av genuin musikalitet, bara överträffat av publikens jubel under Rygatan, ett närapå sinnesvidgande klassiker-klimax på denna mirakulösa natt med Prinsarna från Ryet.
Säcken knöts ihop när Pottebo Dynamite Band laddade om rockbössan för ett sista, avgörande nådaskott, en version av Nationalteaterns Livet är en fest som för alltid kommer att sitta etsad i Valandsväggarna.
Inför stående ovationer och tårögda rockälskare tackade så östra Mölndals stoltaste exportprodukt för sig, innan publiken, lyckliga, svettiga, manglade och överkörda, stapplade ut i den svinkalla Göteborgsnatten.
Ni skulle varit där.

Sprid Pottebo Dynamite över världen

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *